SRRS utställning i Råå

Denna dagen började helt fel. Jag är en otrolig tidsoptimist och går alltid upp försent och måste stressa. Men idag var jag uppe och klar i tid.

Det var sagt att Stina skulle ta bussen till mobilia och jag hämta upp henne där vid kvart tjugo över sex, då skulle vi ha gott om tid att köra upp och dessutom handla och tanka. Men det blev inte riktigt som vi tänkt för när jag kom ner och lastat alla sakerna och hunden gick inte bakluckan att stänga, den hade gått i baklås kanske man kan säga. Så där stod jag och inte hade en aning om hur vi skulle göra nu. Jag kunde inte gärna köra upp till Råå med en öppen baklucka, även om jag har galler så det hade inte varit någon risk att han trillar ut, så hade man ju gasat iäl honom.

Efter ha kämpat i kylan (för det är riktigt höst kyla tidigt på morgonen nu) och ringt paniksamtal till Ulrika eftersom vi även skulle vara funktionärer på utställningen, satte jag hunden fram och band ner luckan och körde för att plocka upp Stina för att se om vi kunde slå ihop våra kloka huvuden och lista ut hur vi skulle göra för att få upp låset. Hon stackaren hade fått stå och vänta på oss i tjugo minuter, men var förstånde med att vi var sena.

Som ett mirakel lossnade den bara när jag gjorde ett nytt försök när jag hämtat upp Stina och vi kunde snabbt lasta in hunden där bak.

Nu var vi i alla fall på väg och det kändes som allt började ordna upp sig. Men när vi kom upp til Helsingborg lyckades vi förvirra oss och köra av på fel avfart. Dumma som vi är trodde vi att det bara var att följa skyltarna mot Råå, men riktigt så enkelt var det inte. När vi väl kom till Råå var vi helt vilse och virrade runt ett bra tag innan vi hittade en mack och kunde fråga om vägbeskrivining.

Men bättre sent än aldrig brukar man ju säga.

Morgonen gick åt till att stå i vaccinationskontrollen, sedan var det bara att börja göra sig redo. Som vanligt för ivrig och gjorde mig klar alldeles för fort så vi fick en stund över att sitta och ta det lugnt och mentalt förbreda oss.

Det var ganska många i vår klass och dommaren var inte allt för snabb. Men det gjorde inte så mycket, vi hade himla tur med vädret, solen sken mestadels av tiden.

Aaron var för en gångs skull riktigt på hugget och sugen på min kykling. Men när det var dags för den enskilde bedömningen och vi gick in i ringen för att vänta på vår tur hade vi sådan otur att vi hamnade på en "tikfläck" förmodligen från löptik som gått nån klass innan oss. Aaron bara hängde sig i kopplet och var helt besatt av lukten. Efter detta tog han inte godis och ville bara gå med nosen i marken hela tiden och var helt okontaktbar. Jag tyckte mig ändå lyckas ställa upp honom ganska bra inför dommaren, men springa ville han absolut inte göra utan luffsade snarare fram. När dommaren skulle titta på hans tänder stod han och drog in luft och hackade tänder som de gör när de ska kolla om tiken är redo, så dommaren bad mig visa hans tänder istället.

Vi fick en jätte bra kritik, men konkurransen var stenhård så denna gången blev det bara en slät 1:a.