Vikt och spårning

Idag kom först Aarons favvo ( min bror, Bast) på besök och åt frukost och tittade film med oss. När han hade gått åkte jag, Fille och Aaron till Zooab på värnhem och skulle väga och köpa kex.

Aaron vägde 46,2kg, men några kex hade de inte hemma, eller rättar sagt inte den sorten vi ville ha.

Efter ha varit där åkte vi till IKEA och handlade några glödlampor, jag och Aaron väntade i bilen medans Fille sprang in snabbt och handlade. På vägen hem tittade vi in i min farbrors hund och katt butik och sa hej och tittade på hans saker.

Eftersom jag var ledig idag så ringde jag Birgitta och erbjöd mig att komma tidigare och hjälpa henne att lägga spår så att de skulle få ligga lite längre. Det tråkiga med viltspår är tiden de bara ska ligga och Aarons spår hade hela tiden legat på gränsen till för kort tid och det tyckte jag var lite tråkigt. Så när jag kom hem så packade jag väskan snabbt och kokade en termos kaffe och begav mig av upp till Järavallen. Vi var så snabba att vi han lägga vars ett spår till alla de fyra hundarna som skulle träna idag.

Idag var det tänkt att Aaron skulle gå två spår, men så blev det inte.

Första spåret blev lite av en besvikelse. Aaron var totalt ointresserad och nonchalant, redan tve meter in i spåret ställde han sig och kissade och sedan sprätte han allt vad han orkade en bra stund innan han fortsatte. Han tog flera avstickare för att kissa och sprätta innan jag tröttnade och sa till honom. I stort verkade han inte spåra alls och i mellan åt gick det inte att se om han tog i luften eller marken för han hade varken nosen i backen eller uppe i skyn, men ändå visste han exakt vart spåret gick och hade sten koll, bloduppehållet reagerade han inte alls på utan tuffade på som ingenting. Han var klockren i vinklarna, den sista vinkeln ville han gena, men jag stannade upp honom och då kom han tillbaka och fortsatte som han skulle i spåret och tog vinkeln lätt som en plätt. Han verkade nästan uttråkad. Kanske var det för lätt, helt enkelt. Som om detta inte var tillräckligt lyckades han skada sig på något sätt så han skrek till när han lekte med klöven och efter det var han inte särskilt intresserad av den i heller. 

Man kan väl säga att allt gick fel i dag.

Men innan vi åkte så körde jag och Ulrika ner till fårhagarna och släppte hundarna så de fick springa av sig lite tillsammans. Så det slutade i alla fall trevligt.

 [ Läs mer » ]