Spår

Idag var vi lite fler på spårningen. Jag fick i uppdrag av Birgitta att lägga ett spår till Nova och Fredrik fick i uppdrag att lägga till Aaron medan de andra gick spår som Birgitta lagt ut innan vi kom. Så Ulrika ritade upp på en karta hur hon ville att Novas spår skulle läggas och sedan begav jag mig ut i skogen och skulle lägga det. Det var inte världens lättaste visade det sig, då det var ganska snårigt och tätt bevuxet. Det som skulle bli rakt fram blev lite kringelikrokigt men till slut tyckte jag mig fått ihop ett ganska bra spår.

Sedan var det bara att sätta sig och fika och snacka skit i lugn och ro medan vi väntade på att spårna skulle få ligga ett tag.

Aaron var sist ut med sitt första spår och Fredrik som lagt Aarons spår hade redan åkt hem så det var bara att hoppas att han vimplat så att vi skulle hitta på egen hand och veta att Aaron spårade rätt. Det hade han också, han hade vimplat super bra och Aaron spårade som en gud. Han arbetade lugnt och målmedvetet hela tiden. Ringade och sedan på det igen utan att jag en ända gång behövde ta tag i linan för att han irrat bort sig. Gick han åt fel håll vände han själv tillbaka och ringade tills han hittat rätt. Det var ett tufft spår han hade fått det var så mycket snår att det bitvis verkade omöjligt att ta sig igenom taggbuskarna och vid ett tillfälle fastnade Aaron rätt rejält i några taggbuskar och fick backa och slita sig loss.

De vassa taggarna borrade sig igenom mina jeans och satt så man fick slita sig loss. De till och med högg tag i mitt hår så att jag inte trodde jag skulle komma loss igen.

Mina jeans kändes helt knottriga eftersom taggarna satt kvar inborrade i tyget. Men inget verkade stoppa Aaron. Han tog sig runt de värsta buskarna och snåren och fortsatte. Vid det första snåret ringade han och kom tillbaka och ställde sig en kort stund vid mig som om han funderade sedan gick han runt snåret och på spåret igen.

Vid första vinkeln ringade han och sökte, men sedan gick han rakt på spåret och fortsatte. Han såg något fundersam ut när vi kom till vägen men fattade snabbt att han skulle över. Av någon anledning var det något svårare att spåra sig fram till klöven i det höga gräset, men det kan också berott på att han hade lite brottom och igentligen inte hade tid att spåra sig fram till den. Men han hittade den efter bara en liten stund och bar sedan mycket stolt tillbaka den till bilen där vi bytte mot hjort pinnar vilket var en dunder succé.