Spårning

Det blev ingen spårning i måndags eftersom det blåste halvstorm ute, så vi sköt upp det till onsdag istället.

Så i onsdags fick jag skynda hem så jag skulle hinna packa ihop mina saker och köra till Ulrika och Nova eftersom jag skulle åka med dem till skrylle.

Aaron visste med en gång när jag kom innan för dörren att det var något roligt och spännande i görningen och när jag letade fram spårlinan och packade ner klöve och vimplar satt han spänd och väntade vid dörren. Fast besluten att inte låta mig glömma ridgebacken denna gången. Sedan satt han spänt upp nästan hela vägen. När vi kom fram och skulle lägga spåret hade han knappt tid att vänta och han gillade absolut inte att vi tog ut Nova först och lät honom sitta kvar själv en extra stund.

När det äntligen var hans tur märktes det tydligt att han var på hugget och han drog som besatt mot skogen. När vi kom fram till vårt spår och skulle sätta på sele och lina kunde det inte gå fort nog och han stod otåligt och stampade och pep och var inte alls speciellt medgörlig.

När vi kom fram till spårtart var han i väg som ett skott och spårade som besatt innan jag ens hunnit reagera. När han kom fram till första vinkeln stannade han och kissade och skvätte på den innan han fortsatte och spåra.

Men sedan blev det svårt för honom, jag hade råkat hamna i lite sank och lagt nästa vinkel där eftersom jag var rädd att jag annars skulle hamna för nära Ulrikas och Novas spår. Det är tydligen mycket svårt för dem att spåra i sank eftersom spåret rinner ut åt sidorna så att det luktar lite överallt ifrån. Aaron verkade irra runt en stund och sedan såg man att han fick snus på något riktigt intressant och sprang mot det och spårade som besatt. Jag insåg ganska snabbt att han hittat ett annat spår och var rädd för att det kunde vara Novas spår så jag tog tag lite i linan. Då vände han och ringade några vändor innan han hoppade på sitt spåret igen en liten bit från andra vinkeln.

När han började närma sig klöven började han ta i luften, men denna gången lönade det sig tydligen mer att fortsätta spåra på marken så han fortsatte som han skulle tills han var framme vid mål och fick sin belöning i form av bus och lek med klöven och sedan fick välja mellan grisknorr eller favorit benet att byta med.

Jag var super nöjd med min duktiga hund.