Föreläsning med Patricia McConnell dag två

Dagens föreläsning var minst lika bra som gårdagens om inte bättre. Trots att båda dagarnas föreläsning varit på amricanska var det inte svårt att hänga med och förstå vad hon pratade om. Även idag använde hon sig av mycket film och bilder och även av hundar för att visa så att det skulle vara lättare att förstå vad hon pratade om. Vi fick även ett häfte med mycket bilder och imformation.

Föreläsningen var intressant och väldigt givande man fick verkligen ut väldigt mycket av den och många Aaa just det.. upplevelser.

Under rasterna pratade och disskuterade hon livligt med alla deltagare som visade intresse och frågade om olika saker.

Både i dag och igår fick vi lära oss att snabbt läsa av hundar i olika siturationer. Vad man främst ska koncentera sig på för att få ut mest imformation.

Hur ansiktsuttrycket på en hund som visar kännslor är nästan identiska med vårt när vi visar kännslor.

Sedan visade hon hur man ska träna i olika problem siturationer med olika hundar.

Här var en hund som tyckte det var jobbigt eller vaktade när människor kom för nära bilen.

Här var en hund som tyckte det kunde vara lite jobbigt med främmande människor.

Det var en riktigt bra föreläsning och värd pengarna, jag kan rekomendera alla att gå på hennes föreläsning om det kommer fler chanser.

Föreläsning med Patricia McConnell

Idag var första dagens föreläsning av Patricia McConell. Hon var riktigt bra föreläsare och timmarna bara flög förbi. Innan visste ordet av var det lunch och efter det försvann eftermiddagen som smör i solen.

Hon hade ett riktigt bra sätt att förklara så att man hängde med hela tiden och kunde förstå vad hon pratade om och menade. Allt hon sa var logiskt och lätt att relatera till fast från nya vinklar och sätt att se på saker.

Hon använde sig av mycket film, bilder och test som gav en chansen att testa sin egna förmågor. Hon pratade inte bara om hundar och deras historik utan även om människor och deras beteende och historik. Det var en hel del saker man inte reflekterat över innan. 

Under rasterna fick man chansen att fråga och disskutera olika saker med henne vilket också gav väldigt mycket intressant imformation.

Ska bli riktigt intressant att se hur morgon dagen blir, hoppas den blir lika bra och intressant som idag.

Mer info om Patricia finns att läsa om här: http://www.hundens.se/yrkesutbildning_mcconnell.html 

Simma

Hela sommaren har jag och Aaron legat i och träna. När han var i som bäst kondition hade vi vatten aktiviteter tre gånger i veckan. Han har verkligen fått riktigt snygga muskler som vi nu tänkte underhålla även under den mörka och kalla delen av året. Så för en vecka sedan eller två ringde jag och bokade en tid hos sjugymnasten så att vi ska kunna simma på egen hand (utan instruktör).

Vi hade bokat tid hos Lena, vet inte riktigt vad hon heter i eftternamn men rekomenderar henna varmt för alla som behöver en bra sjukgymnast till sin hund. Hon var väldigt bra och duktig med hundarna.

Aaron kände på sig redan i morse att någonting var på gång och jagade runt i lägenheten fast besluten att se till att jag inte glömde honom hemma. När vi kom fram och Stina dessutom var med höll han på att gå i taket. Vi hade haft sådan tur att hon lyckats få tiden efter oss. Det är meningen att vi så småningom ska kunna gå och simma tillsammans.

Vi började med att väga Aaron när vi kom in, tänkte göra det till en vana att alltid göra det när vi kommer dit så har man lite koll på hans vikt också. Just nu väger jag honom lite när jag får chansen och ibland åker vi hela vägen till värnhem bara för att väga honom på zooab.

Sedan gick vi in i ett rum för att prata med sjukgymnasten om lite olika saker som man bör veta om man ska simma med sin hund också pratade vi lite om Aaron.

När vi var klara gick vi en runda så att Aaron fick bekanta sig med lokalen och sedan gick vi in och duschade av honom och provade ut en flytväst.

Det mest spännande var att se hur han skulle reagera på den höga,branta och läskiga rampen upp och ner i bassängen. Många hundar tycker att den är super läskig, i alla fall första gången de ska upp och ner i bassängen. Aaron har ju tidigare både varit höjdrädd och rädd för vatten. Men han har blivit riktigt duktig med båda. Men så klart var man nyfiken på hur han skulle reagera på rampen.

Men det var inga som helst problem, han gick frivilligt rakt upp på rampen och ner en liten bit innan han stannade till och tvekande tittade på oss medans vi vevade ner honom och försökte övertala honom att lämna rampen och simma och hämta aporten. Men med en liten uppmuntrande "puff" kastade han sig ut och simmade.

Först såg han lite förskräckt ut och plaskade så gott han kunde bort mot aporten som han hade väldiga problem att få tag på. Men redan eftter ha åtvänt en gång till bryggan med den förstod han vad det hela gick ut på.

Sjukgymnasten tyckte han var riktigt duktig och berömde vilken trevlig och duktig hund jag hade. Hur snabbt han hajade vad det gällde, vart han skulle simma, vända och göra och hur duktig och framåt han var. 

När jag kastade ut aporten vände han sig snabbt och kastade/hoppade rakt ut i vattnet. Det såg ganska roligt ut och var ganska vågat av honom, men det syntes verkligen hur snabbt han tyckte att detta var världen roligaste. Han verkligen tog för sig. 

Att vända i vattnet och simma fram och tillbaka var heller inga problem för herren, han följde ivrig aporten i min hand. 

När han kom tillbaka för sista gången hade Lena (sjukgymnasten) skyndat att veva upp bryggan så att han skulle få komma upp. Aaron var riktigt duktig där också och väntade på ett godkännande innan han lugnt gick upp och ner igen. 

Efter en dusch och champonering gick vi in i det rumet som vi varit i först för att få lite tips som massage och strechning. Aaron hoppade rakt upp på madressen med en gång och la sig och pussades med Lena och lät henne båda massera och strecha. Han var lite misstänksam när hon låg bakom honom och skulle strecha, men det gick ganska bra ändå.

Sedan var det Isaks tur att simma. Han var inte fullt lika glad för att duschas och ledas upp för den höga rampen. Heller inte för den konstiga främmande människan (Lena) som råkade röra vid honom när hon hjälpte honom i bassängen. Han sa ingenting med han såg ut som om hon antastat honom.

Men även han var riktigt duktig när han väl kom i och gud vilken simmteknik han hade. Han var snabb och stark som bara den i vattnet. Isak simmade hela tiden målmedvetet mot duschrummet och man såg hur Lena fick jobba för att styra honom rätt.

Det var en riktigt rolig dag och detta ska vi absolut fortsätta med hela vintern. Kanske till och med ska försöka träna varannan vecka.

I skogen med Alicia

Hela denna helgen har vi varit barnvakter el hobby föräldrar som vi brukar skämta om, till lilla Alicia på 2 ½ år, så det har varit full rulle.

I går bestämde vi oss för att åka ut alla fyra till bokskogen och gå en runda. Aaron älskar att gå i skogen och det kunde vara roligt för hon den lille också att få komma ut och springa och busa i skogen.

Vi hade riktigt tur med vädret, det var lite molning precis när vi steg ur bilen men solen sprack igenom nästan dirrekt och sedan hade vi strolande sol hela rundan.

Aaron var jätte duktig och höll sig lugn runt omkring den lille.  

Dom var så söta ihop där de gick och letade efter skogens gömda skatter i form av pinnar eller andra spännande saker på marken.

Vikt och spårning

Idag kom först Aarons favvo ( min bror, Bast) på besök och åt frukost och tittade film med oss. När han hade gått åkte jag, Fille och Aaron till Zooab på värnhem och skulle väga och köpa kex.

Aaron vägde 46,2kg, men några kex hade de inte hemma, eller rättar sagt inte den sorten vi ville ha.

Efter ha varit där åkte vi till IKEA och handlade några glödlampor, jag och Aaron väntade i bilen medans Fille sprang in snabbt och handlade. På vägen hem tittade vi in i min farbrors hund och katt butik och sa hej och tittade på hans saker.

Eftersom jag var ledig idag så ringde jag Birgitta och erbjöd mig att komma tidigare och hjälpa henne att lägga spår så att de skulle få ligga lite längre. Det tråkiga med viltspår är tiden de bara ska ligga och Aarons spår hade hela tiden legat på gränsen till för kort tid och det tyckte jag var lite tråkigt. Så när jag kom hem så packade jag väskan snabbt och kokade en termos kaffe och begav mig av upp till Järavallen. Vi var så snabba att vi han lägga vars ett spår till alla de fyra hundarna som skulle träna idag.

Idag var det tänkt att Aaron skulle gå två spår, men så blev det inte.

Första spåret blev lite av en besvikelse. Aaron var totalt ointresserad och nonchalant, redan tve meter in i spåret ställde han sig och kissade och sedan sprätte han allt vad han orkade en bra stund innan han fortsatte. Han tog flera avstickare för att kissa och sprätta innan jag tröttnade och sa till honom. I stort verkade han inte spåra alls och i mellan åt gick det inte att se om han tog i luften eller marken för han hade varken nosen i backen eller uppe i skyn, men ändå visste han exakt vart spåret gick och hade sten koll, bloduppehållet reagerade han inte alls på utan tuffade på som ingenting. Han var klockren i vinklarna, den sista vinkeln ville han gena, men jag stannade upp honom och då kom han tillbaka och fortsatte som han skulle i spåret och tog vinkeln lätt som en plätt. Han verkade nästan uttråkad. Kanske var det för lätt, helt enkelt. Som om detta inte var tillräckligt lyckades han skada sig på något sätt så han skrek till när han lekte med klöven och efter det var han inte särskilt intresserad av den i heller. 

Man kan väl säga att allt gick fel i dag.

Men innan vi åkte så körde jag och Ulrika ner till fårhagarna och släppte hundarna så de fick springa av sig lite tillsammans. Så det slutade i alla fall trevligt.

 [ Läs mer » ]

Kräftskiva i Vanstad

I onsdags bar det av till Vanstad med Filips kompisar för att ha kräftskiva och mysa på deras gård.

Aaron tyckte det var toppen att komma ut på landet och springa och stå vid grillen och hålla grillmästaren sällskap.

Vi började med att äta lite grillmat och sedan gick vi in och vilade fiesta en stund innan vi tog en promenad och började med förbredelserna med maten.

Patrik, gjorde två jätte goda pajer och Lusie ( Mickes tjej) fixade en god dressing till salladen.

Aaron fann sig vid att vara på ett helt nytt ställe och la sig att sova på sin madrass som jag lagt ut till honom. Han märktes knappt av på hela kvällen.

Det blev en jätte trevligt kväll med god mat och dricka och massa sånger och lekar. Aaron blev förälskad i Jenny och visade sin kärlek genom pussa henne i örat att fnatta henne. Jenny därimot var varken glad för pussarna eller fnattandet. 

Dagen därpå var alla helt utslagna efter en blöt kväll. Jag och Filip gick upp en runda och gick ut med Aaron och gav honom mat vid tio tiden men gick och la oss igen eftersom alla andra fortfarande sov. Sedan gick vi inte upp fören vid tolv ett tiden. Jag och Fille var lite rastlösa efter frukosten så vi tog Aaron och gick en runda och tittade på gårdarna och korna.

Sedan satt vi och snackade skit en stund och grillade lite mat innan det var dags att ge sig av hemåt igen.

Aaron var riktigt trött när vi kom hem och deckade på soffan och sov resten av kvällen.

Spår

Idag var vi lite fler på spårningen. Jag fick i uppdrag av Birgitta att lägga ett spår till Nova och Fredrik fick i uppdrag att lägga till Aaron medan de andra gick spår som Birgitta lagt ut innan vi kom. Så Ulrika ritade upp på en karta hur hon ville att Novas spår skulle läggas och sedan begav jag mig ut i skogen och skulle lägga det. Det var inte världens lättaste visade det sig, då det var ganska snårigt och tätt bevuxet. Det som skulle bli rakt fram blev lite kringelikrokigt men till slut tyckte jag mig fått ihop ett ganska bra spår.

Sedan var det bara att sätta sig och fika och snacka skit i lugn och ro medan vi väntade på att spårna skulle få ligga ett tag.

Aaron var sist ut med sitt första spår och Fredrik som lagt Aarons spår hade redan åkt hem så det var bara att hoppas att han vimplat så att vi skulle hitta på egen hand och veta att Aaron spårade rätt. Det hade han också, han hade vimplat super bra och Aaron spårade som en gud. Han arbetade lugnt och målmedvetet hela tiden. Ringade och sedan på det igen utan att jag en ända gång behövde ta tag i linan för att han irrat bort sig. Gick han åt fel håll vände han själv tillbaka och ringade tills han hittat rätt. Det var ett tufft spår han hade fått det var så mycket snår att det bitvis verkade omöjligt att ta sig igenom taggbuskarna och vid ett tillfälle fastnade Aaron rätt rejält i några taggbuskar och fick backa och slita sig loss.

De vassa taggarna borrade sig igenom mina jeans och satt så man fick slita sig loss. De till och med högg tag i mitt hår så att jag inte trodde jag skulle komma loss igen.

Mina jeans kändes helt knottriga eftersom taggarna satt kvar inborrade i tyget. Men inget verkade stoppa Aaron. Han tog sig runt de värsta buskarna och snåren och fortsatte. Vid det första snåret ringade han och kom tillbaka och ställde sig en kort stund vid mig som om han funderade sedan gick han runt snåret och på spåret igen.

Vid första vinkeln ringade han och sökte, men sedan gick han rakt på spåret och fortsatte. Han såg något fundersam ut när vi kom till vägen men fattade snabbt att han skulle över. Av någon anledning var det något svårare att spåra sig fram till klöven i det höga gräset, men det kan också berott på att han hade lite brottom och igentligen inte hade tid att spåra sig fram till den. Men han hittade den efter bara en liten stund och bar sedan mycket stolt tillbaka den till bilen där vi bytte mot hjort pinnar vilket var en dunder succé.

Stugan

I lördags åkte vi till stugan för att ta det lite lugnt ha lite kräftskiva med mamma, kennet (hennes sambo) och hans syster med familj.

När vi kom fram runt 15- tiden var det soligt och molnigt, svalt men inte kallt, ganska behagligt väder. Vi började med att äta lite lunch nere på gräset. 

När Kennets syster kom tog vi en runda i skogen innan vi skulle äta. Det var riktigt skönt att komma upp till stugan igen och riktigt mysigt att gå i skogen. Mamma berättade att de sätt en hel vildsvins flocka med bebisar på ett ställa på promenaden så jag vågade inte riktigt släppa Aaron och låta honom springa.   

Resten av kvällen låg Aaron och myste på sin madrass framför brasan medan vi åt kräftor och umgicks.

På söndagen hade vi bestämt att vi skulle gå 8 km rundan, men regnet bara öste ner så det blev en lite längre runda i skogen istället.

Vi hittade en ny liten väg som vi följde och som ledde ut oss på samma väg som vi börjat på. Precis när vi skulle passera ett av ställena vi passerat innan hördes ett märkligt djud och mamma tvärstannade och sa till mig att hålla i Aaron som sprunigt lös resten av promenaden. Just som de skulle klättra över ett omkullvält träd hade hon sätt hur något litet grått och kompakt hade sprungit över vägen. Det måste varit en vildsvinskullting. Jag har stor respekt för vildsvin och blev först lite nervös men när vi stått stilla en bra stund och fortfarande inte sätt fler vågade vi försiktigt smyga förbi platsen. Precis när vi skulle passera platsen där mamma sätt det lilla gråa rusa förbi började Aaron som fram tills nu stått helt avslappnat och ointresserad att spänna sig och intresserat lukta i luften och dra mot skogen.

Men mer spännande än så blev det som tur var inte denna promenaden.

I morgon är det spårkurs igen.

Spårning

Det blev ingen spårning i måndags eftersom det blåste halvstorm ute, så vi sköt upp det till onsdag istället.

Så i onsdags fick jag skynda hem så jag skulle hinna packa ihop mina saker och köra till Ulrika och Nova eftersom jag skulle åka med dem till skrylle.

Aaron visste med en gång när jag kom innan för dörren att det var något roligt och spännande i görningen och när jag letade fram spårlinan och packade ner klöve och vimplar satt han spänd och väntade vid dörren. Fast besluten att inte låta mig glömma ridgebacken denna gången. Sedan satt han spänt upp nästan hela vägen. När vi kom fram och skulle lägga spåret hade han knappt tid att vänta och han gillade absolut inte att vi tog ut Nova först och lät honom sitta kvar själv en extra stund.

När det äntligen var hans tur märktes det tydligt att han var på hugget och han drog som besatt mot skogen. När vi kom fram till vårt spår och skulle sätta på sele och lina kunde det inte gå fort nog och han stod otåligt och stampade och pep och var inte alls speciellt medgörlig.

När vi kom fram till spårtart var han i väg som ett skott och spårade som besatt innan jag ens hunnit reagera. När han kom fram till första vinkeln stannade han och kissade och skvätte på den innan han fortsatte och spåra.

Men sedan blev det svårt för honom, jag hade råkat hamna i lite sank och lagt nästa vinkel där eftersom jag var rädd att jag annars skulle hamna för nära Ulrikas och Novas spår. Det är tydligen mycket svårt för dem att spåra i sank eftersom spåret rinner ut åt sidorna så att det luktar lite överallt ifrån. Aaron verkade irra runt en stund och sedan såg man att han fick snus på något riktigt intressant och sprang mot det och spårade som besatt. Jag insåg ganska snabbt att han hittat ett annat spår och var rädd för att det kunde vara Novas spår så jag tog tag lite i linan. Då vände han och ringade några vändor innan han hoppade på sitt spåret igen en liten bit från andra vinkeln.

När han började närma sig klöven började han ta i luften, men denna gången lönade det sig tydligen mer att fortsätta spåra på marken så han fortsatte som han skulle tills han var framme vid mål och fick sin belöning i form av bus och lek med klöven och sedan fick välja mellan grisknorr eller favorit benet att byta med.

Jag var super nöjd med min duktiga hund. 

Längtar

I morgon ska vi på första spårkursen och det ska bli himla roligt att se vad Aaron tycker om det. Vi spårade massor innan, men sedan kom Aaron in i en ålder där hormonerna sprutade ur öronen och att där bara vardagssysslorna var för mycket för honom. Att spåra gick inte alls och därför valde jag att ta en paus  och bara låta han få vara ett tag. Man vill inte att han ska tycka att det är jobbigt eller tråkigt att spåra. Det ska ju vara något som är spännande och super kul. Så nu har vi inte spårat på strax ett års tid och jag har verkligen ingen aning om hur han kommer reagera.

Ska bli spännande och se vad Birgitta ( som håller i kursen) säger om honom och hans sätt att arbeta, det vill säga om han nu känner för att arbeta alls.

Kursen kommer att vara på fyra tillfällen och vi hoppas på att kunna utveckla vår spårning och så småningom gå ett anlagstest.

Nu är det inte långt kvar tills det blir intensivt för mig och Aaron, men mest för mig. Räknade ut att alla helger utom en helg i september var uppbokade med olika aktiviteter som utställning, spårning, rally och freestyleinstruktörsutbildningar mm. Ska bli så himla roligt och jag kan knappt vänta.

Idag kom Stina på en fika, var väldigt trevligt. Hon kom med en super rolig idee som jag hoppas att vi kan komma igång med redan till hösten.