LC

Jag och Stina skulle ta en fika i onsdags men så blev det inte. I måndags tror jag det var ringde hon och sa att hon anmält våra hundar till lure coursing istället, som vi pratat om. Jag som hoppats på att vi snart skulle få tillfälle att testa igen tyckte att det skulle bli jätte roligt. Jag kunde knappt hålla mig till onsdag kväll.

Eftersom det hålls ute i flyinge och jag jobbar i staffanstorp fick Aaron följa med till jobb. Detta hade han inget imot. Redan på morgonen kände han på sig att det skulle ske något spännande idag. Vanligen ligger han kvar i sängen när jag går upp på morgonen, speciellt om Filip är hemma. Men idag flög han upp med mig och satte sig på dörrmattan och pep som om han ville säga att han skulle med. Jag fick knappt klä på mig innan vi skulle ut.

När vi kom dit strax innan kl 18 var det inte så många som kommit än. Aaron visste med en gång vad det var frågan om och var super uppe i varv. Han fick vänta en stund i bilen så att han skulle kunna lugna ner sig, men det ville han absolut inte. Han satt och sjöng för full hals.

Medan vi väntade på Stina fick vi syn på en rr till så då var man naturligtvis tvungen att kila fram och säga hej och kolla vad det var för någon trevlig människa. Nu är jag väldig dålig på att komma ihåg namnet på kenneln hunden kom ifrån och namn i största allmänhet, vilket man alltid är tvungen att fråga, nyfiken som man är. Men jag har för mig att det var en tik från en norsk kennel och hon var fem år gammal. När Stina kommit och vi kollat upp att vi var nr 36 och 37 allså allra sist på listan, satte vi oss och fikade och tittade på när de andra hundarna började springa. Aaron följde dem intreserat med blicken.

Det gick verkligen i snigelfart och efter ca 1h hade de bara gått fem lopp, allså 32 lopp kvar innan det var vi. Vi började inse att det skulle bli en lång kväll. Men stämningen var på topp och det var väldigt trevligt att sitta och mysa med en kopp kaffe och solen strålade.

När det var tio lopp kvar tog jag ut Aaron och ställde mig bakom de två som stratade för att tagga upp honom. Men det hade jag nog igentligen inte behövt. Han var super taggad och jag fick hålla hårt för att han inte skulle slita sig eller släpa mig efter.

Ca halv tio var det äntligen vår tur. Isak startade med full kraft men vände tillbaka till Stina efter en bit. Dommaren tyckte att hon skulle testa igen, men han vända tillbaka igen.

Så var det vår tur, Aaron var super taggad och slet och hoppade. När jag väl släppte honom så sprang han som besatt. Det var jätte roligt att se han sträcka ut med full kraft och glädje. När han kom i mål var han fortfarande lika taggad och hoppade och försökte bita i luren. När jag tog av munkorgen och försökte få med honom hoppade och drog han och ville inte alls med. Han tyckte nog själv att han kunde sprungit minst ett lopp till.

Jag och Stina tog en lugn tur på fältet bakom så att de fick varva ner långsamnt. Då hade jag en trött men glad hund.