Människor asså...!

Idag var en varm dag så jag bestämde mig för att gå förbi ett ställa som jag hört att hundar kunde bada på. Det ligger bara som en liten avstickare från vår rutinrunda.

Väl där fick vi inte vara ifred i många minuter innan det tycktes välla ner hundar. Men sådant får man väl ta på en allmän plats.

Det var bla en man med en äldre dobbermantik och en kvinna med en ganska ung labbetik. Mannen hade med sig en boll som han kastade till sin tik, men det gick inte någon vidare eftersom labben skyndade dit och stal bollen. Kvinnan som ägde labben skämdes nog något eftersom hennes hund envisades med att ta bollen innan den gamla tiken han simma dit.

Mannen tyckte kvinnan kunde ropa på sin hund och distrahera denna så att hans hund skulle kunna hämta sin boll.

Så kvinnan ropade och ropade och skrek på sin hund, men inget hjälpte mer än att både hundarna och vi nästan blev döva av allt tjatande.

Så till slut tyckte labben att hon blivit lurade på "sin" boll en gång för mycket och vägrade att släppa greppet om den och speciellt inte på dennes tjatande mattes komando som dessutom skiftade från något som lät som loss, släpp och dopp eller om det nu var dropp.

Men för att nu komma till den sjuka biten så mitt i denna frustration börjar kvinnan dra ut hunden mot ljupare vatten och trycka ner huvudet på hunden under vattnet.

Innan jag han reagera, sa dock mannen till henne lite förskräckt att hon inte skulle dränka hunden. Så tack och lov släppte hon hunden innan hon han trycka ner henne riktigt. Men bara grejen att hon var på väg var skrämmande nog för mig.

Hunden kilade snabbt iväg så långt från sin tjatiga matte hon kunde och kom bort till mig och snackade lite. Jag plockade blixt snabbt upp en godis och bytte bollen mot den och gav tillbaka den till mannen.

Denna gången simmade kvinnan ut med sin hund och mannen skulle kasta bollen åt andra håller, detta gick naturligtvis inte i heller och på två sekunder var labbetiken där och stal bollen och tjatandet började om igen.

Nu hade både jag och Aaron fått nog av detta stohej och sa till mannen att han fick förstå att han inte kunde kasta boll till sin hund bland så många andra hundar och att det varken var rättvist mot hans hund eller någon annans.

Sedan sa jag att de kunde ju faktiskt leda till bråk mellan hundarna. Då svarade han som man hört så många gånger innan; ja men min hund är ju så snäll!

Jag hatar det svaret. Alla hundar är inte snälla och man kan inte ta det förgivet i heller. Jag svarade bara honom att det finns faktiskt tre hundar till på platsen. Då munlade han till svar något i stil med Ja, jo, eller, mm... Jo hon har ju fått bada nu ju. Sedan gick han sin väg.

När han gått sin väg så simmade kvinnan och labben runt ett tag till. Nu hade labben hittat en sten att simma runt med och kvinnan fortsatte att tjata och tjata. Sedan började hon röra sig uppåt och klä på sig och började prata ursäktande över sin hunds beteende. Att det nog inte var så  bra att den bar och bet på sten.

Jag försökte lite snyggt skjuta in att hennes hund bara gjorde det som var naturligt för den att göra och att hon därför inte kunde banna detta beteende, att det helt enkelt inte är så lätt och sedan försökte jag få henne att förstå det som igentligen är självklart om man tänker efter, att en hund naturligtvis inte vill lämna i från sig det värdefullaste den har utan att få något i utbyte för det.

Jo det är ju klart sa hon, men man kan ju inte ha med sig leksaker eller godis när man ska bada sa hon. Inget verkade ha gått in av vad jag sa.

Precis då fick Aaron till min stora förskräckelse snuspå en tik som luktade gott och tog en vända dit så jag fick rusa efter och hämta honom.

Pinsamt, men hur skulle man kunna tävla mot en tik som luktar så gått.

Dit har vi i alla fall inte riktigt kommit än även om det är ytterst sällan han drar i från mig. 

Så var det tisdag igen..!

Helgen gick i rasande takt och var över innan man han blinka. Det kändes som om helgen bara varat någon minut när vi lämnade av Erika och Ivrig på Lunds station. Kändes sorgligt att allt det roliga redan var över och att nästa instruktörshelg inte är förens i slutet av september. Men då är det en Anders Hallgren helg och det ska bli riktigt roligt. Jag längtar redan.

För Aarons del kunde den nog varit över mycket fortare. Han var så trött så trött och ville helst bara ligga och sova. När vi gick för att fylla på godis väskan tänkte Aaron hoppa in och visade tydligt att han tyckte vi kunde åka hem nu. Och övningarna tyckte han sig redan kunna och gick dirrekt till resultat vilket i och försej var bra, men det hjälpte ju inte oss att lära oss mer.  Men han var så söt och så duktig och gjorde vad man bad honom om.

Jag är jätte nöjd med hans prestation denna helgen trots att han var trött och hade högre stressnivå efter att ha blivit attakerad av en hund dagen innan vi skulle på kurs. Jag vet att sånt tar hårt på honom. För er som inte vet, så är detta inte första gången Aaron blir attakerad. Han måste utstråla någonting för han är världens snällaste och vill verkligen ingen något ont, men vissa andra hanar har väldigt svårt för honom och tål honom bara inte. Detta har jag nu fått lära mig, och vanligen hälsar vi aldrig på främmande hundar, speciellt inte hanhundar. Denna hunden var en Basset och ägarna verkade helt shockade över sin hunds beteende.

Bassetar som brukar vara så fredliga, men tydligen inte denna med Aaron.

Jävligt synd att det ska hända, speciellt eftersom han gått vinnare (om det nu finns någon vinnare i det hela) ut från tredje slagsmålet. Aaron som är så fredlig och låter vilken hanhund som helst komma in i sitt hem och sno hans mat, ben och favoritleksaker och platser att ligga på och dessutom köra bort honom.

Men alla kan ju inte gilla alla.

På kursen har han som tur är gått ihop med de som vi hälsat på i alla fall och fungerar hur bra som helst med Ivrig som ändå bode ju Ivrig i hans hem och dessutom är lite kaxig och snackig som de flesta jackar.  Men det var absolut inga konstigheter där.

Nu har jag en styck trött hund som är helt utslagen och bara sover och sover.

Lille Nova Ulrika och Jojo var uppe på en kopp kaffe igår så Aaron hade lite att stå i då också.

Så fort han är pigg igen så är det dags att träna alla övningarma och det ska bli riktigt roligt att få komma i gång.

Hejsvejs

Då var det andra helgen instruktörsutbildning nere på Hundens Österlen

Hemska vad tiden rinner iväg, redan andra helgen instruktörsutbildning. Det var lite rörigt ett tag nu innan då vi helt plötsligt inte hade boende längre. Men bestämde oss för att pendla. Erika och Ivrig fick bo hemma hos oss, och så delar vi på pendelkostnaderna tillsammans med Josefin.

Denna helgen skulle  vi repitera de uppgifter vi haft att träna hemma och ha låtsas lektioner för varandra. Detta var ganska intressant. Se hur andra förklarar och hur de tänker.

Jag och Erika tyckte att det var lite väl enkelt så vi valde att byta hund med varandra för att försvåra det lite då båda våra hundar är ganska mammiga och helt olika varandra.

Det var jätte roligt att få testa på en så olik hund och se hur han reagerade på att jag tog honom och gick. Man fick tänka om lite men det gick hur bra som helst för oss båda.

Sedan började vi lära in nya övningar som var helt nya för min lille vovve då det inte riktigt varit lönt att träna så mycket sånt här med honom innan.

Med lite övertalning och mycket beröm var han super duktig och var helt med på vad det var jag försökte få honom att göra.

Som avslutning av dagen bad jag Malvina titta lite på honom då jag tycker han har lite spänningar på ryggen bak vid rumpan. Han fick en behandling akopunktur och man kunde se resultat med en gång.

När vi kom hem hade vi två väldigt trötta hundar efter en lång dag. I morgon är det nya tag och mer spännande saker.

Promenad med Nova

Idag kom Ulrika och Nova ut på en promenad med oss. Vi gick den lite längre rundan på ca 7 km. Med lite extra aktiviteter. När vi kom ner till gräsplätten nere vid hamnen kollade Ulrika när jag ställde upp och sprang med Aaron. Han var super duktig.

Lite senare under promenaden tränade vi lite balans genom att gå, sitta och ligga på en mur och sedan gick vi in på en lekplats med massor av roliga saker att klättra på mm. Aaron verkade tycka att det var hur kul som helst och hängde med och försökte sig på det mesta även om det var lite läskigt.

Bland annat fannas det en ganska smal ring som snurrade när han gick på den som var ca en halv meter upp i luften. Den var ganska läskig att balansera på och gå mendan den snurrade. Men det var lite spännande också och Aaron gjorde ett riktigt bra försök.

När vi kom hem var det redan nanne dags.

Men det blir kanske en promenad med Nova senare i veckan igen.  

Mysdag i Höllviken

Idag var en riktigt mys dag. Gick upp och ut med Aaron vid tio tiden sedan la vi oss och slappade på soffan en stund innan vi bestämde oss för att åka till mamma på frukost. På vägen körde vi inom och hämtade min plånbok hos Stina och Isak. Där stannade vi en liten stund och snackade och Aaron kissade in sig i trädgården och bajsade nästan på Stinas rabarber till min stora fasa.

Sedan fortsatte vi vår tur ner till mamma. När vi kom ner där hade solen sprukit igenom molnen och det var riktigt varmt. Vi satte oss och drack kaffe och göttade oss tills mammas sambo Kenta kom hem och utmanade oss på vollyboll i poolen. Men först grillade han upp två kyckling burgare till oss. Nästan dirrekt när vi hoppat i gick solen i moln, men det gjorde ingenting för det var 27g i poolen och varmt i luften.

När vi komit upp såg det ut att bli riktigt dåligt väder och regn, men det blev bara ett par droppar sedan blåste molnen bort och det blev sol och varmt igen.

Jag och Aaron passade på att träna lite när vi ändå var ute och jag hade massor av korv kvar från utställningen. Aaron var super duktigt med full fokus på mig och korvarna så klart.

Påvägen hem hämtade vi fille och sedan satte vi oss och myste i soffan resten av kvällen.
 

Utställning iTvååker

Jag och Aaron har tagit ledigt ett bra tag från utställningarna men när Stina kom och frågade om vi inte skulle åka tillsammans till tvååker tänkte jag att det kunde vara roligt. Det tar ca 1,5 h upp så vi fick åka riktigt tidigt.

Dagen innan gick till alla förbredelser, bada borsta hund, klippa klor, ta tandsten mm. Också fick vi åka i ilfart och inhandla ett nytt utställnings halsband och koppel då han vuxit ur det gammla. Det räckte bara precis runt halsen, vilket gjorde att det såg ut som om han hade kort tjock hals. Ulrika skrattade så hon höll på att dö när vi skulle provställa upp honom för att se hur han stod nuförtiden. Som tur vad stängde de inte fören kl 18.30 så vi han med ganska god tid komma dit och välja ett som klädde honom.

Sedan bar det av till Malmborgs och för att inhandla fika till oss och godis till Aaron.

Hela kvällen gick så himla fort och innan vi visste ordet av så var kl nästan elva och då hade jag fortfarande inte badat hund. Så det blev att rusa ner på gården i halvmörker och regn och dra av päls eftersom han började fälla så himla mycket nu när värmen slog på och sedan in i badkaret. Som tur är har men en så himla duktig hund som lätt och snabbt utan några större protester självmant hoppade i badkaret och stod stilla tills jag var klar med honom. Men vi kom inte i säng fören efter kl 24.

På morgonen blev man som beräknat försenad och jag var inte ute hos stina i vellinge fören kl 6. Till råga på allt hade de lovat regn hela dagen och regnet stod som spö i backen i stortsätt hela vägen upp så vi fick krypa fram på vägarna. Detta hade vi inte riktigt tagit med i beräkningarna och vi höll på att komma dit försent. Efter att ha haft en nära döden upplevelse när vi fick vattenplaning och gled mot en karavan lastbilar, tvingade vi oss dock att sakta ner och köra lugnare trots att det var brottom.

När vi kom dit lite i sista sekunden var det både lång kö till parkeringarna och in till vacci- och vetrinärs kontrollen. Men vi lyckades ta oss in och hitta rätt plats precis innan det hela började.

Där uppe regnade det som tur var inte och domaren verkade dömde i raketfart. När det dags för oss hade vi fortfarande inte sätt skymten av Ulrika och Nova.

Medans vi stod och väntade på att det skulle bli vår tur för den enskilda bedömningen sprack molnen och solen sken för fullt på oss. Det blev super varmt på noll tid och Aaron började se slagen ut och låg och flämtade. Han verkade inte heller helt på att varken ställa upp sig eller springa. När vi skulle springa fram och tillbaka passade han och vägrade att trava till min stora fasa. Hur mycket jag än försökte satte han av i galopp eller passa. Till slut den tredje gången fick jag ta tag och hålla lite stöd i halsbandet för att han skulle springa vilket i stället resulterade att han gick in i en trav med höga framben som en spanskridhäst.

Där var vi körda.... och åkte ut på ett blåttband eftersom han enligt domaren hade slutande kors vilket gjorde att han sprang med bakbenen under sig och kort överarmsben vilket gjorde att han sprang med höga tassar ( gå gärna in på utställningar och läs hela kritiken och se bilder).

Men trots min stora besvikelse så var dagen ändå bra. Vi hade väldigt trevligt och Aaron var super. Han var hur lugn som helst och sa inte ett djud på hela dagen utan låg lugnt och stilla och sov i sitt hus och uppförde sig när han var ute.

Så man får ändå vara nöjd.

GRATTIS till BIR Ghali Adani af Argos BIM Ch Ridgebow´s Jamie of Great Gambo

LC

Jag och Stina skulle ta en fika i onsdags men så blev det inte. I måndags tror jag det var ringde hon och sa att hon anmält våra hundar till lure coursing istället, som vi pratat om. Jag som hoppats på att vi snart skulle få tillfälle att testa igen tyckte att det skulle bli jätte roligt. Jag kunde knappt hålla mig till onsdag kväll.

Eftersom det hålls ute i flyinge och jag jobbar i staffanstorp fick Aaron följa med till jobb. Detta hade han inget imot. Redan på morgonen kände han på sig att det skulle ske något spännande idag. Vanligen ligger han kvar i sängen när jag går upp på morgonen, speciellt om Filip är hemma. Men idag flög han upp med mig och satte sig på dörrmattan och pep som om han ville säga att han skulle med. Jag fick knappt klä på mig innan vi skulle ut.

När vi kom dit strax innan kl 18 var det inte så många som kommit än. Aaron visste med en gång vad det var frågan om och var super uppe i varv. Han fick vänta en stund i bilen så att han skulle kunna lugna ner sig, men det ville han absolut inte. Han satt och sjöng för full hals.

Medan vi väntade på Stina fick vi syn på en rr till så då var man naturligtvis tvungen att kila fram och säga hej och kolla vad det var för någon trevlig människa. Nu är jag väldig dålig på att komma ihåg namnet på kenneln hunden kom ifrån och namn i största allmänhet, vilket man alltid är tvungen att fråga, nyfiken som man är. Men jag har för mig att det var en tik från en norsk kennel och hon var fem år gammal. När Stina kommit och vi kollat upp att vi var nr 36 och 37 allså allra sist på listan, satte vi oss och fikade och tittade på när de andra hundarna började springa. Aaron följde dem intreserat med blicken.

Det gick verkligen i snigelfart och efter ca 1h hade de bara gått fem lopp, allså 32 lopp kvar innan det var vi. Vi började inse att det skulle bli en lång kväll. Men stämningen var på topp och det var väldigt trevligt att sitta och mysa med en kopp kaffe och solen strålade.

När det var tio lopp kvar tog jag ut Aaron och ställde mig bakom de två som stratade för att tagga upp honom. Men det hade jag nog igentligen inte behövt. Han var super taggad och jag fick hålla hårt för att han inte skulle slita sig eller släpa mig efter.

Ca halv tio var det äntligen vår tur. Isak startade med full kraft men vände tillbaka till Stina efter en bit. Dommaren tyckte att hon skulle testa igen, men han vända tillbaka igen.

Så var det vår tur, Aaron var super taggad och slet och hoppade. När jag väl släppte honom så sprang han som besatt. Det var jätte roligt att se han sträcka ut med full kraft och glädje. När han kom i mål var han fortfarande lika taggad och hoppade och försökte bita i luren. När jag tog av munkorgen och försökte få med honom hoppade och drog han och ville inte alls med. Han tyckte nog själv att han kunde sprungit minst ett lopp till.

Jag och Stina tog en lugn tur på fältet bakom så att de fick varva ner långsamnt. Då hade jag en trött men glad hund.